Dagen efter imorgon - grafiken (igen) och animation

Efter att causalgamingmarknaden har blivit tämjd, återstår den hungriga sidan av resten.

Vi börjar med första:

Grafik 


Vad som kommer att förbättras är svårt att säga: det är lätt att påstå att spel kommer att bli snyggare. Förbättring är självklar; men att definiera det är utmaningen.

Ljus visar vad ett objekt är; det berättar för oss sakens position; vilket håll vi tittar på det ifrån och hur stort det är. En strand har miljarder individuella sandkorn, och sanningen är att vartenda sandkorn i den gigantiska öknen reflekterar ljus exakt på sitt eget sätt. Stenarna är alltid unika, och därför ljuset som kommer ifrån det med. Dessa detaljer skapar en större bild som ögat finner mer attraktivt ju mer individualitet det finns i det. Man kan säga att bilden hamnar i högre status än den var innan, och hjärnan låter mer information komma närmare vårt medvetande. 

Grafik kommer att förbättras först då ljus har: ljus kommer att förbättras först när teknologin har - och det är vad vi mest väntar på. Men rent hypotetiskt, när folket har börjat köpa det vi vill ha, så kommer att grafiken skjuta upp mot fan. Vi kommer att se saker som är så otroligt realistiska och detaljerade, att det kommer att bli svårt att se skillnad på ett fotografi från verklighet och ifrån kod. Självklart kommer vi aldrig att nå den gränsen då grafiken blir lika snygg som verkligheten, speciellt inte i rörelse - men det är något vi får bita.
Detalj är nästa del, som specifikt kommer att förbättras, då den nuvarande pixelmetoden är gammal. Jag läste nyligen en artikel från skaparen av videoskärmen att han kände att det var dags att ändra formen av det, och att att mutlisidiga sidan av pixeln är alldeles för dåligt rent ergonomiskt. Med alldeles för lite sidor, föreslog han att man skulle öka, så att mer pixlar fick plats inom en viss rad, och att vi därför hade kunnat förbättra upplösningen på spel så småningom.

 Sedan kommer illusioner som lurar ögat och hjärnan; spel som bara laddar det som är på skärmen och aldrig det som är bortom synhåll; små trick och allt möjligt sopa banan för grafiskt snygga spel.

Animationen

Vi har förbättring av rörelse som stor prioritering med i framtiden. Det ska vara realistiskt, är en av viljorna som den framtida konsumenten kommer att gå efter, och därför kommer branschen vara tvungen att följa. Vi kommer att ha hela artificiella program bara för att kalkylera bästa möjliga blinkning, vilken ryckning som hade varit mest verklig efter att ha blivit skjuten. Rörelsen av skotten och slaget i benet kommer att spela in när karaktären trillar tillbaka. Föreställ er euphoria från GTA, och multiplicera detta med några tusen. Det är realismen vi får om tio år.

Individuell rörelse bakom varje person kommer att vara lika viktigt som personligt utseende hos karaktärerna.

Framtiden bådar gott. 

Vad som väntar oss imorgon

Jag är ledsen för att inte ha uppdaterat här eller på tevereklamen på väldigt länge; men tyvärr har jag varit upptagen med jobb, utvecklingar och har skaffat mig nya perspektiv. Vad som härmed kommer att bli en blogg som uppdateras lika frekvent som innan, med undantag som detta här, och som rör spel på dess känsliga punkt.

Två brev gjorde mig varm om hjärtat, och därför ämnar jag detta inlägget åt de två.

Anonym sa...

Jag håller med dig, och du behöver inte vara blyg för att öppna dig ännu mera Herr Huxley.

Det är såhär som man utvecklas mera genom att få kritik och samt med det få en chans att förbättra ens förmåga att uttrycka sig själv.

Jag ser fram emot att fortsätta att läsa vad ni har att skriva om i framtiden.

- MG

Som svar kan jag tillaga att uttrycka mig själv är precis vad jag har jobbat med under min avsaknad. Journalistik och tidningsskrift är möjligtvisst på väg att förverkligas för mig, vilket bara hade låtit mig berätta för mer personer vad som var vad, och vad som kunde bli. 

För att återgå till ett mer spelinriktat tema kan jag berätta om vad jag, personligt, förväntar mig inom en snar framtid.


För att bäst gissa framtiden, sägs det att man ska kolla bak: och kollar vi tillbaka ser vi stora skillnader. Pixlar  stora som legoklossar visade verkligen vad och hur ett spel var uppbyggt, musik och interaktivitet var synonym med fascinationen över att karaktären på skärmen var möjlig att styra med fysisk kontroll. Vi ser idag tillbaka på då som vuxna ser tillbaka sina barndomsbilder. Men precis som människan oftast lär sig nya saker efterhand, kommer äldre vi, att kolla tillbaka mot oss likaså.

Anonym sa...

Håller med, spelen ser till att man själv går in i den värld som man själv hade velat vara i och leva ett helt annorlunda liv bortom deras eget. 

Andra orsaker är nog att man vill testa någonting som man inte tidigare har sett inom ett spel, eller bara för att få tiden att gå förbi snabbare men dessutom att njuta av en ''Story'' som man själv kontrollerar. 

Det kan finnas många orsaker men det är nog klart att visa punkter som jag har nämnt är en av de många orsaker som det finns att man själv spelar. 

Hm, det var nog allt...

B-san

Precis som B-san påstår, är handling också viktigt. Kontrollen över, synen likaså, över världar vi aldrig har sett tidigare är stor, och är vad som de smartaste av spelarna vill ha. Men eftersom spelindustrin är en industri, och lider av samma pina som allt ekonomiskt gör, så kommer spel enbart formas efter våra plånböcker, och aldrig efter den lilla minoritetens vilja. Och vad min plånbok siar om är långt ifrån vad jag vill ha.


Vi får självklart ökad teknisk prestation, men samtidigt en sammanstötning av spelbarhet, som konsolkriget har lärt oss. Nintendo påstod att deras enorma försäljning kunde skyllas på den idiotiska idéen resten av industrin hade gått och trott på i så många år. Folk vill uppenbarligen ha spelbarhet och kul, inte grafik och teknik, påstods det av flera chefer, som klassificerade resten som amatörer. Vad som inte förstods var detta: det existerar just nu ca 5 miljarder människor på jorden som aldrig rört ett spel, säkerligen en möjlig marknad på 1 miljard människor. Dessa 1000 miljoner människor är en stor marknad, och just dessa har aldrig rört en spelkonsol i sitt liv, och förutom att ha sett ett par människor spela det, så finns det inte mycket hopp till de. Det går inte att pressa teknik på dessa människor, det går inte att imponerade med stora miljöer och vackra berg - det måste först gå och spela, och det var så Nintendo drev sin vagn. 


Men tur nog kommer denna och nästa generation att gå till det, och i en mer långsiktig nivå, så kommer dessa personer att tämjas, och efter dessa fem - tio närmaste år, så ärvi  hardcore spelare tillbaka i menyn. 


Jag tror först på att både MS och sony kommer att följa efter Nintendo, göra alla som inte kan köpa deras spel, till folk som kan köpa deras spel. Efter detta kommer folk att tröttna, vilket är oundvikligt, eftersom alla tröttnar. Det är redan bevisat, då Wii:s försäljningssiffror redan börjar att minska. 

Spelbranschen måste följa vad jättarna gör, och även om ett par storspel kommer att släppas, så är åren intill partyspelens tid. Självklart på ett mer invecklat och förbättrad sätt, men fortfarande partyspel. 


Jag skrivet ett helt annat inlägg så småningom om vad som kommer att komma efter. 

Morgondagen - möjligtvisst: om vi inte får bestämma och pengarna tar makten. 

Jag tyckte om Bioshock, för att det var vackert.

Jag tyckte om GTA, för att det var vågat.

Jag tyckte om Spiderman, för att det var öppet. 

Det öppna havet hade sin historia, bilstölderna hade sin realism, och att svinga bland skyskraporna hade sin frihet.Vi vill alla ha det i spel som vi inte kan få i verkligheten; de som har sålt mest har nästan alltid haft dessa orealistiska aspekter - gigantiska bossar, stora vapen, stora miljöer. Möjligtvis något annat med tanke på hur allting som säljer gillar större saker: kanske ett slags substitut åt spelare med små penisar? Skämt åsido, det måste finnas en anledning bakom den subtila försäljningen av orealistiska spel.

Vem håller med? Kommentera om ni vill, så svarar jag. Mina läsare är lite blyga - men det är jag.
Vilket spel är det bästa ni har spelat, som också är det mest orealistiska?