4. Första gången jag någonsin satte mig ner för att spela ett spel, för att timmarna efter ha
klarat det, förstått att någonting har ändrats - något litet, subtilt, men ändå där - var när jag spelade Mass Effect 2. Det var svårt att beskriva då och lika nu; men ett antal månader senare var jag säker. Precis som den teknologiska världen ibland föder fram ett barn som kommer att lära alla nästkommande generation, gör film och spelindustrin, då och då, exakt samma sak. Inom mobilbranschen tog Apple över med storm och revolutionerade hur en telefon ska kunna användas - i film visade Kubrick hur filmkonst skapades: och Spielberg hur det såldes. 2001 gjorde Halo stort för konsollskjutargenren, precis som alla andra saker här ovanför - utvecklades det och blev vad den är idag. Men Mass Effect 2, den reformerade spelindustrin, och lyckades göra det tyst; snabbt och effektivt.
De var som om Bioware för första gången lyckade skapa något som verkade vara gränslöst: det handlade inte om storlek, som vill alla trodde, men val. Vi hade ett val, bara ett litet medvetet, då vi visste att resultatet alltid skulle bli olikt: vi tänkte alltid, "vad kommer att hända, om jag gör såhär?" Och för första gången blev det faktiskt annorlunda .
På fjärde plats är därför Mass Effect serien. Två spel, som sakta och säkert gled in i varandra - kändes att vara ett och samma - och varje handling vi utförde följdes av denna tanke. Det var vackert, intensivt, snyggt; en jävla resa - och det bästa väntar: det tredje spelet avvakta, redo att fullborda vad tvåan gjorde perfekt. Jag kan inte föreställa mig resultatet: förstå vilka val som kommer komma över. Tre generationer av sparfiler, i ett spel - val från ettan, tvåan och sedan trean, skapar nya saker. Vi har äntligen fått vad vi alltid velat ha, och jävlar vad vi är nöjda. Nu har det dock börjat, det första steget av spelutvecklare som försöker överträffa andra utvecklare: möjligheterna som Bioware gav oss, gav mer än kausalitet i ett spel - det gav oss reform, förändring, revolution. Mass Effect serien hamnar därför på fjärdeplats, som tack för att de tog tag och förbättrade spelgenren i allmänhet, för alla bra spel som kommer att existera tack vare de; och självklart för de 30 timmar av spelglädje de gav oss.
Gränser existerar inte i Mass Effect universumet: det är som en sådan platt tv med glas som sträcker sig över hela skärmen, då bilden verkar sträcka sig bort i oändligheten – vi har ett begränsat kodat mästerverk med en skärm som vilar över hela, och ger oss; som teven, illusionen av evigheten. Nummer 5: spel, hat och ironi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar